Så här efteråt förstår jag inte riktigt vad jag skulle där och göra.
Till en början gick det väldigt bra och det var roligt att titta på alla olika hundar.
Sedan kom tanken på att alla går omkring här med sina hundar, men var är min? Jag har aldrig varit på mässan utan ett gäng hundar förut...
När vi gick in bland säljmontrarna blev det ännu värre och det var svårt att hålla tillbaka tårarna... Så mycket saker och ingen att ge dem till. Då ville jag bara därifrån!
Nu är saknaden efter min älskade Terry större än någonsin och denna texten är riktigt svår att skriva...
Det gör verkligen riktigt ont i mitt hjärta av saknad!
Ta vara på era fyrbenta vänner där ute!
/Sara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar