måndag 29 april 2013

Sov Gott Älskade Terry!!

Glädje och sorg, liv och död, allt på samma vecka! Veckan som gick har verkligen varit omtumlande och fullt med känslor åt alla håll. Först den fantastiska lyckan över att ha fått världens finaste lilla dotter och sedan den oerhörda sorgen över att behöva skiljas från en fin vän och familjemedlem!

När jag låg på sjukhuset med lillan, så mådde Terry ganska bra. Han behöll maten och till och med stal mat!
Men i onsdags morse så kräktes han upp mat och tabletter igen. Jag brydde mig inte så mycket om det, en gång är ingen gång! Nästa morgon upprepades det igen och då kände jag bara; Jag orkar inte!
Vi har kämpat så mycket för att få honom bättre. Han har varit dålig i en månad nu och gått både på antibiotika och maxdos kortison, men han blev inte bättre!! Snarare hade han blivit lite sämre. Han hade rasat i vikt, trots all mat han fick behålla.

Jag tog det tunga beslutet att låta honom somna in, det är inget liv för en glad flatt att inte orka gå långpromenader, må illa och kräkas. Sista dagen märkte vi dessutom att han började få dålig balans, han ramlade omkull här hemma när han hade lite bråttom, han orkade inte riktigt hålla sig uppe. Han tappade balansen när han skulle kissa, nej, det är inte snällt att låta honom fortsätta!

I fredags hämtade jag upp min underbara syster, som skulle hålla oss sällskap, och tillsammans åkte vi till världens bästa och mest engagerade veterinär.
De hade gjort fint inne på rummet, med dämpad belysning, levande ljus, mjuka filtar och pappersservetter.
Det var en väldigt svår, men fin stund. Allt gick väldigt lungt och stilla.
Veterinären trodde fortfarande på någon tumör centralt. Jag hade gett honom en sorts mat han inte var van vid sista dygnet och den hade han fått behålla, så troligtvis var det inte pga maten som han kräktes.
Vad han drabbats av kommer vi aldrig att få veta, men nu slipper han må dåligt och han får springa racerfart med sin mamma Dagmar.

Sov gott älskade fina Terry, vi saknar dig massor!!!



/Sara

torsdag 25 april 2013

Förlossning eller när lillan kom till jorden...

Veckan har varit så omtumlande, så jag har inte riktigt haft tid och ork att skriva något.
Anton fyllde 7 år förra lördagen, vi hade kalas med nära och kära, tårta och kaffe. Många och stora paket var det och Anton var så nöjd och glad!


Strax efter åtta på kvällen skulle vi börja göra i ordning barnen för sängen. Jag står utanför Antons rum när jag känner att det blir väldigt varmt och blött; vattnet har gått och det med besked!
Barnen blev lite förskräckta och jag försökte behålla mitt lugn. Som tur var hade barnens farmor stannat kvar, så hon var på plats! Jag var väldigt nervös att värkarna skulle starta och att det skulle gå väldigt fort. Vi hade ätit pizza ganska nyligen och jag började må väldigt illa. Barnen har lite kräkfobi just nu, så jag valde att inte säga något om det. Jag bad bara att få med några plastpåsar.
Jag satte mig på toaletten, delade ut lite order samt ringde till förlossningen. De sa att vi skulle komma ner under kvällen så skulle de se så bebisen mådde bra. Jag försäkrade mig om att det inte var någon brådska så länge jag inte hade några värkar. Vi har ju valt att åka till Varbergs Sjukhus, som ligger lite längre bort än Borås, men det är det värt!
Vi åkte iväg och barnen var lite ledsna över att vi var tvungna att åka. Efter ca 20 minuter i bilen började värkarna komma, lite svagt och molande först, sedan lite mer, men hela tiden lätthanterliga.
Vi kom ner till Varberg vid 21.30, de gjorde ett CTG, för att se hur bebisen hade det och sedan fick jag några Alvedon för att kunna vila lite. Jonas fick sitta i en fåtölj och jag slappade på sängen. Jag sov väl inte direkt, men jag var väldigt trött, eftersom Anton hade varit så spänd på morgonen, så hade vi varit vakna sedan 5 på morgonen! Inte riktigt rätt dag att föda barn på...
Värkarna blev starkare och starkare och vid 00.15 undersöker barnmorskan om jag öppnat mig, vilket jag hade, men bara 4 cm. SUCK!!
Jag var ändå glad när klockan blev över tolv, för då var Antons födelsedag slut! Det hade varit lite trist om det hade blivit på samma dag.
Ungefär 45 minuter senare undersökte hon mig igen, värkarna hade då tilltagit ännu mer och jag hade fått lustgas. Då var jag plötsligt öppen 8 cm och barnmorskan sa: Säg till mig om du känner att krystvärkarna börjar! Strax efter känner jag att värkarna ändras och lyckas få fram ett; NU!
Kockan  01.21 kommer vår underbara lilla dotter. Jag kan först inte tro att det är sant, att det faktiskt är en flicka!
Känslan är ju helt underbar att få upp den lilla på bröstet!



/Sara

tisdag 23 april 2013

Hemma

Nu är vi äntligen hemma! Skönt naturligtvis, samtidigt lite svårt. Känns som att kroppen inte riktigt orkar allt som huvudet vill!

Besök på sjukhuset av moster


Åker bil




Hemma med stolta storebröder


/Sara

söndag 21 april 2013

Äntligen


Nu är hon här, vår lilla söta dotter! Hon kom inatt klockan 01.21. 3050 g tung och 49 cm lång. Nu vilar vi oss i form och återkommer senare!

Sara

fredag 19 april 2013

Kortfattat

Näpp, ingen bebis i sikte! Bara så ni vet!
Jag tänker heller inte få någon bebis idag eller imorgon, bara så ni vet!!
Imorgon fyller Anton hela 7 år och det skall firas!  Jag tänker inte ligga på något sjukhus då!
Jag kan tänka mig att få bebis på söndag, fast hellre på måndag. Ja, måndag hade passat bra!
På tisdag skall vi på överburenhetskontroll med ev. igångsättning.
Under veckan har jag varit på kontroll 2 gånger, måndag och torsdag, men är för omogen för att sättas igång utan krångel och jag väntar gärna, bara bebis mår bra!

Näpp, Terry mår inte bättre, vi vet inte vad det är för fel på honom, han får maxdos kortison och mat ca 10 ggr/dag. Så, ja, det finns att pyssla med! Även utan bebis...
Vi sate ut medicinerna under två dagar, han blev helt apatisk och haltade märkbart, så kortisonet gör någon nytta, men han blir inte bättre...
 
/Sara

måndag 15 april 2013

Ingen bebis synes än...

Imorse var vi på undersökning på Varbergs sjukhus.
De gjorde ett CTG,som såg bra ut. Sedan gjordes ett ultraljud och vi fick prata med läkaren. Det lät som han inte riktigt var med på varför vi var där, för allt ser ju väldigt bra ut. Möjligtvis att bebisen är något mindre än våra andra har varit, men inget konstigt.
De kollade flödet i navelsträngen och vattenmängd och det fanns inget att klaga på där heller. Sedan kände läkaren efter om jag öppnat mig något, men det hade jag inte, så det gjordes inga igångsättningsförsök.
Vi skall få komma tillbaka på torsdag för samma undersökningar och bedömning som idag, så får vi se om jag är mer mogen då...

På väg ner till Varberg ringde veterinären och ville ha in Terry för ytterligare ultraljud. Hon var inte riktigt nöjd med att hon inte kunnat se levern ordentligt i tisdags, så hon ville kolla igen med en annan apparat, så dit skall jag nu! Eventuellt ska vi ta nytt leverprov. En annan veterinär hade tittat på röntgenbilderna och tyckt att levern kanske såg lite liten ut, så det är väl det de skall kolla, antar jag.

På återseende!!

/Sara

söndag 14 april 2013

Lego, lego, lego....

Här hemma är det Lego som är hetast för tillfället. Det betyder att det är Lego högt och lågt. Förtillfället har jag gett strikt Legoförbud på nedervåningen. Jag förstår att de vill ta ner det och leka, eftersom vi oftast är här nere, medan sovrummen är där uppe, men det blir ju Lego precis överallt!
Härom dagen var Anton och Isak uppe och lekte. De passade då på att hälla ut precis allt Lego på golvet! Det är inte lite de har! Två stora lådor fulla, det blir ett helt hav på golvet....
Då tröttnade mamman, särskilt när de är så ovilliga att plocka upp det igen...
Dagen efter började jag röja ur rummen, så nu har Isak Lego i alla sina Ikeabackar, en låda med bilar, några få andra saker och böcker är vad som finns kvar i hans rum. Allt annat är bortrensat. Anton har kvar bilar, böcker och hamstrar, samt allehanda egentillverkade saker.
Jag kom på att vi hade ett skötbord i ladan, som ingen vill ha och som vi inte använder. Jag skickade ut Jonas att såga sönder det och vips hade vi två perfekta Legobyggarbord! Det blev jättebra! Sedan köpte jag en matta, så borden inte bara åker runt på golvet och det blir lite skönare att sitta, även för oss vuxna. 

 Före

Efter


/Sara

torsdag 11 april 2013

Busunge

-Viktor, du är våt på ärmen.
-Ja.
-Varför är du våt?
-Ja, titta!(Visar glatt upp ärmen)
-Är det vatten eller kiss?
-Vatten.
-Var kommer vattnet ifrån?
-Glaset.
-Vilket glas?
-Gula glaset.
-Var är det gula glaset?
-Uppe!

Tänk så bra information man kan få, bara man ställer rätt frågor och är tillräckligt uthållig!



/Sara

onsdag 10 april 2013

Orkeslös...

Idag finns inte mycket ork i denna gamla kropp...

Jag kom hem från veterinären igår vid halv elva på kvällen. Då hade de gjort en ny röntgen av bröstkorgen, främst för att titta efter ev lunginflammation och ultraljud av buken.Veterinären såg en förtätning i ena lungan på ½-1 cm. Det skall jämföras med tidigare bilder för att se om det är nytillkommet. Annars hittades inget onormalt. Veterinärens känsla, sa hon, är "var sitter tumören?"
Terry hade gått ner ännu ett kg och låg nu på 32 kg. Idag skall jag försöka öka på maten, så vi hamnar på normal nivå förhoppningsvis imorgon. Det är ju egentligen då man kan se hur påverkad han är, för nu får han kanske i sig en halv dagsranson.
Veterinären från Blå Stjärnan skulle ringa idag, men har inte gjort det ännu.
Det är väldigt jobbigt att inte veta vad som är fel och göra undersökning på undersökning utan att de visar något. Dyrt är det också!

Viktor fortsätter med sin förkylning och har hostat hela natten samt haft drygt 39 graders feber under dagen. Det är bara mamma som får snyta honom och han är väldigt trött! Jag har knappt sovit inatt pga hans hosta, så Jonas fick snällt stanna hemma. Både jag och Viktor har sovit under dagen och jag hoppas att natten blir bättre! Jag känner att det hade varit skönt att vara lite utvilad om nu bebisen vill komma ut också!

/Sara

måndag 8 april 2013

Ultraljud x 2

Idag på har jag varit på ett extra ultraljud. Detta för att min lilla mage inte visar att den växer direkt. Det är väldigt häftigt att se den lill* röra sig där inne :-)
Dagens mätningar visade att det är en liten bebis där inne. Hon skattade vikten till ca 2900 g, den borde väga ca 3500 g, så det blir en vikt på -17%. Tidigare skattningar har visar på ca -10%.
Min barnmorska bokade då in mig på ett ultraljud i Varberg om en vecka, för hon vågade inte låta mig gå två veckor till utan att de gjorde en bedömning, så kanske blir det igångsättning då, om den inte bestämmer sig för att komma tidigare rent utav! Det känns ganska skönt, för om bebis kommer då, är ju allt redan fixat med barnvakt och Jonas är på plats :-)
Igår kväll bökade och stökade det så i magen att det kändes som den var på väg ut, utan hjälp från några värkar!

Tjock och glad!

I morse ringde veterinären för att höra hur det går för oss med Terry. Det är skönt med en veterinär som bekymrar sig nästan lika mycket som vi gör! Hans symtom stämmer inte överens med varandra och det gör henne både fundersam och orolig, tror jag. Han har ju inte blivit bättre på denna vecka som gått med mediciner. Kortisonet skall tydligen ge effekt ganska snabbt, om det är det som saknas.
Det är oroande med hans viktminskning också, så nu skall vi tillbaka imorgon kväll för ytterligare undersökningar, bland annat ultraljud av mage, hals/strupe och ev. en ny röntgen av bröstkorgen. Det verkar som att hon fortfarande letar efter någon typ av tumör. Så nu behöver vi åter de tummar som kan avvaras!
Både idag och igår har han fått behålla maten, och det är ju väldigt skönt! Veterinären tyckte att jag gör ett väldigt bra jobb och mer än så kan jag inte göra! Jag har fortsatt även idag med 2 msk mat/timma varje timma samt delat upp tabletterna en och en med mat. Som flera har påpekat; det är tur att jag är hemma och kan ta hand om honom, det hade ju aldrig funkat annars!!
Sedan får vi väl se hur länge man skall kämpa på. Men ännu så länge har vi hoppet kvar!

Bästa maken med bästa hunden 
 
/Sara

Bra dag

Idag på förmiddagen var jag och Anton på mamma-barnträff. Väldigt trevligt, som vanligt! Nu har vi haft de här träffarna i snart sju år, fantastiskt!
Vädret har varit otroligt fint även idag, undra när det skall vända? Det kan ju inte vara sol varje dag, då finns det ju ingen sol kvar till sommaren!
På eftermiddagen har vi varit ute en del och tog mellanmål ute i solen, så skönt!
Anton övade sig på att cykla och var riktigt duktig! Han är så rädd för att ramla, så det är lite svårt att motivera honom att försöka. Tyvärr fick jag väldigt ont i ryggen av att springa runt med honom, men en stund höll vi på i alla fall. Får vi bara övat lite till, så skal han nog snart klara av att cykla. Han har en väldigt bra balans i vanliga fall, så hade förvånat mig om han inte fixade det ganska snabbt.

I skrivande stund har Terry fått behålla all mat han fått idag. Jippie!
I morse började jag ge honom ca 2 msk burkmat varannan timma, för att vid tvåtiden gå över till en gång i timman. Jag har fått i honom 1½ burk hittills och nu är han riktigt pigg. Han har dreglat lite och hostat lite, men inte så farligt mycket. Snälla, låt honom hålla sig så här nu!!

Tre glada gossar

Kaninen får åka med

/Sara

lördag 6 april 2013

Upp som en sol och ner som en pannkaka

Så känns det just nu. Lite uppåt och sedan går det ner igen...
Terry har känns lite piggare, slutade med sina slemkräkningar, hostningar och dreglingar.
Han äter antibiotika och kortison på morgonen och kortison och losec på kvällen. Har känts hyfsat stabil. Visat hunger. Jag vågade ge lite torrfoder i förrgår, för nu har han bara ätit kokt fisk och ris och efter det mjukmat på burk, som skall vara bra för magen. Fem minuter tog det sedan kom maten upp med råge... Är det konsistensen, eller själva maten? Hos veterinären sa de att det var maten, att det var för svårsmält, men jag vet inte... Har svårt att tro att magen kan känna skillnad på matsort på endast 5 minuter?? Det känns så svårt det här! Det har ju inte varit magen som varit problemet... Han har inte kräkts många matkräkningar innan, men nu gör han det... Han har gått ner från 36 kg till 33 på två veckor.
Igår fick jag åka och köpa burkmat för många pengar! En hund i hans storlek skall äta ca 4st/dag...
Nu i morse kräktes han upp burkmaten också, och förmodligen alla tabletter. Jag vågar inte ge fler eftersom jag inte vet om han fått behålla några eller inte. Alltså kanske han har missat en hel dagsranson med antibiotika... Han har varit väldigt dreglig idag och igår kväll.
Vissa stunder känns tämligen hopplöst och förtvivlat!!
Illamåendet kan ju komma av antibiotikan också, vilket inte gör saken lättare!
Gaahhh!! Jag blir tokig!!! Jag vill ha tillbaka min goa glada kille nu!!!!!



/Sara

torsdag 4 april 2013

Lycka är...

...en välfylld fruktskål


...en kopp kaffe i solen med en hund som inte spytt på hela dagen

...goa barn







/Sara

tisdag 2 april 2013

Fortsättning följer

Jag började morgonen med att ringa veterinärkliniken för att se om de kunde rota fram Terrys provsvar.
Ja, de skulle titta på det och återkomma under dagen. Så trött jag blir! Här har jag gått och väntat hela långa helgen för att få besked och så skall de höra av sig "under dagen". Då var jag bara tvungen att poängtera att hunden är väldigt dålig och att jag väntat länge nu!! Sedan i torsdags har vi bara kunnat gå här och titta på när han kräks och tappar aptiten, blir tröttare och tröttare...
Hon lovade att de skulle höra av sig så fort de visste något.
Efter tre timmar ringde jag igen. Då hade de inte fått något svar ännu! Jag poängterade ännu en gång att hunden är dålig och att jag väntat sedan i torsdags. Denna gången lovade hon att hon skulle höra med någon om de kunde ringa labbet och fråga. Jag frågade också efter veterinären A-K, eftersom veterinären K på Blå Stjärnan är ledig denna veckan, så hade det varit skönt att få prata med någon och även uppdatera henne om vad som sas på B.S. Hon skrev en notering om att A-K skulle ringa , om hon hade tid...
Tre timmar senare ringer veterinären!! Hon meddelar att proven på något sätt har försvunnit och frågar hur det är med Terry. Jag berättar hur han mår och vad som sagts på B.S. Hon kan tänka sig att sätta in antibiotika utan att ha fått provsvaren, bara för att göra något, för även hon tycker att det gått väldigt lång tid utan att göra något. Först vill hon ringa och konsultera någon duktig veterinär på B.S. Hon hade ju själv avvaktat med medicinering eftersom hon remitterat honom och på B.S. avvaktade de provsvaren, som försvann...
Efter någon timma ringer hon upp igen, då har proven kommit till rätta och är analyserade! Hurra!! Terry visade positivt på både Borrelia och Anaplasma, vilket är fästingburna sjukdomar båda två. Hon skulle bara prat med veterinären på B.S. så inte han ville göra något annat innan medicinering.
De kom överens om att börja antibiotikabehandling idag och om Terry får behålla medicinen, så börjar vi med kortison imorgon. Vi skall fortsätta med dietmat och han skall även få några tabletter mot magkatarr.
Nu håller vi alla tummar för att denna behandlingen skall hjälpa, så Terry får bli sitt gamla jag igen!!

/Sara

måndag 1 april 2013

Mest hund, och lite jag

Igår skulle vi varit hos pappa och firat påsk, men eftersom två av tre barn var snoriga så stannade vi hemma.
Ganska skönt egentligen med tanke på hur Terry mår. Det känns inte helt roligt att lämna bort honom i detta tillståndet.
Han har blivit lite tröttare och igår kväll och i morse ville han inte äta. Han kräktes en hel del igår. Idag har det bara varit lite slemkräkningar.
Nu på eftermiddagen har han ätit lite ris och fisk, så nu hoppas jag att han får behålla det!
Jag längtar tills imorgon, när jag kan ringa veterinären och förhoppningsvis få ett provsvar så vi kan påbörja någon behandling. Det är så jobbigt att bara gå och vänta utan att kunna göra något!
Han börjar dessutom se lite geggig ut i sitt öga, så det är säkert någon inflammation på g där. Inte konstigt med tanke på att det hänger ner så, måste ju kunna komma in hur mycket skräp som helst.
Själv har jag naturligtvis blivit förkyld jag också, ont i halsen, huvudet och snorig. Jippie!! Hoppas det är en lättare variant, som försvinner snabbt! Jag har tillbringat merparten av dagen i sängen och vilat.
Idag är det åtta dagar kvar till beräknad förlossning, som det känns just nu får bebisen gärna stanna inne en stund till, så att vi får rätsida på Terry först. Det är lite lättare att ha den i magen än på armen när man skall springa runt hos massa veterinärer! En sak åt gången, tack!

I morse spelade killarna tv-spel och det såg ut så här:





/Sara