Förlossning eller när lillan kom till jorden...

Veckan har varit så omtumlande, så jag har inte riktigt haft tid och ork att skriva något.
Anton fyllde 7 år förra lördagen, vi hade kalas med nära och kära, tårta och kaffe. Många och stora paket var det och Anton var så nöjd och glad!


Strax efter åtta på kvällen skulle vi börja göra i ordning barnen för sängen. Jag står utanför Antons rum när jag känner att det blir väldigt varmt och blött; vattnet har gått och det med besked!
Barnen blev lite förskräckta och jag försökte behålla mitt lugn. Som tur var hade barnens farmor stannat kvar, så hon var på plats! Jag var väldigt nervös att värkarna skulle starta och att det skulle gå väldigt fort. Vi hade ätit pizza ganska nyligen och jag började må väldigt illa. Barnen har lite kräkfobi just nu, så jag valde att inte säga något om det. Jag bad bara att få med några plastpåsar.
Jag satte mig på toaletten, delade ut lite order samt ringde till förlossningen. De sa att vi skulle komma ner under kvällen så skulle de se så bebisen mådde bra. Jag försäkrade mig om att det inte var någon brådska så länge jag inte hade några värkar. Vi har ju valt att åka till Varbergs Sjukhus, som ligger lite längre bort än Borås, men det är det värt!
Vi åkte iväg och barnen var lite ledsna över att vi var tvungna att åka. Efter ca 20 minuter i bilen började värkarna komma, lite svagt och molande först, sedan lite mer, men hela tiden lätthanterliga.
Vi kom ner till Varberg vid 21.30, de gjorde ett CTG, för att se hur bebisen hade det och sedan fick jag några Alvedon för att kunna vila lite. Jonas fick sitta i en fåtölj och jag slappade på sängen. Jag sov väl inte direkt, men jag var väldigt trött, eftersom Anton hade varit så spänd på morgonen, så hade vi varit vakna sedan 5 på morgonen! Inte riktigt rätt dag att föda barn på...
Värkarna blev starkare och starkare och vid 00.15 undersöker barnmorskan om jag öppnat mig, vilket jag hade, men bara 4 cm. SUCK!!
Jag var ändå glad när klockan blev över tolv, för då var Antons födelsedag slut! Det hade varit lite trist om det hade blivit på samma dag.
Ungefär 45 minuter senare undersökte hon mig igen, värkarna hade då tilltagit ännu mer och jag hade fått lustgas. Då var jag plötsligt öppen 8 cm och barnmorskan sa: Säg till mig om du känner att krystvärkarna börjar! Strax efter känner jag att värkarna ändras och lyckas få fram ett; NU!
Kockan  01.21 kommer vår underbara lilla dotter. Jag kan först inte tro att det är sant, att det faktiskt är en flicka!
Känslan är ju helt underbar att få upp den lilla på bröstet!

/Sara