Sov Gott Älskade Terry!!

Glädje och sorg, liv och död, allt på samma vecka! Veckan som gick har verkligen varit omtumlande och fullt med känslor åt alla håll. Först den fantastiska lyckan över att ha fått världens finaste lilla dotter och sedan den oerhörda sorgen över att behöva skiljas från en fin vän och familjemedlem!

När jag låg på sjukhuset med lillan, så mådde Terry ganska bra. Han behöll maten och till och med stal mat!
Men i onsdags morse så kräktes han upp mat och tabletter igen. Jag brydde mig inte så mycket om det, en gång är ingen gång! Nästa morgon upprepades det igen och då kände jag bara; Jag orkar inte!
Vi har kämpat så mycket för att få honom bättre. Han har varit dålig i en månad nu och gått både på antibiotika och maxdos kortison, men han blev inte bättre!! Snarare hade han blivit lite sämre. Han hade rasat i vikt, trots all mat han fick behålla.

Jag tog det tunga beslutet att låta honom somna in, det är inget liv för en glad flatt att inte orka gå långpromenader, må illa och kräkas. Sista dagen märkte vi dessutom att han började få dålig balans, han ramlade omkull här hemma när han hade lite bråttom, han orkade inte riktigt hålla sig uppe. Han tappade balansen när han skulle kissa, nej, det är inte snällt att låta honom fortsätta!

I fredags hämtade jag upp min underbara syster, som skulle hålla oss sällskap, och tillsammans åkte vi till världens bästa och mest engagerade veterinär.
De hade gjort fint inne på rummet, med dämpad belysning, levande ljus, mjuka filtar och pappersservetter.
Det var en väldigt svår, men fin stund. Allt gick väldigt lungt och stilla.
Veterinären trodde fortfarande på någon tumör centralt. Jag hade gett honom en sorts mat han inte var van vid sista dygnet och den hade han fått behålla, så troligtvis var det inte pga maten som han kräktes.
Vad han drabbats av kommer vi aldrig att få veta, men nu slipper han må dåligt och han får springa racerfart med sin mamma Dagmar.

Sov gott älskade fina Terry, vi saknar dig massor!!!

/Sara