Mot Varberg

Med bebisen kvar i magen begav vi oss mot Varberg på överburenhetskontroll. Klockan 8 på morgonen skulle vi vara där, vilket innebar en ganska tidig morgon.
Väl framme vid förlossningsavdelningen fick vi ett litet rum med både säng, toalett, radio och TV. Med andra ord, ett hyfsat bra hotell ;-)
De började med att sätta ctg, för att se så att bebisen mådde bra. Den gick väl i ca 30 minuter. Därefter kom en mycket trevlig kvinnlig läkare in och gjorde en liten snabb undersökning för att se om jag hade öppnat mig något. Det visade sig att livmodertappen var mjuk , men bakåtriktad. Vilket om jag fattade det hela rätt, betyder att det är på väg att hända något, men att det inte har satt igång riktigt.
Efter detta gick vi till ett annat rum för att göra ett ultraljud. Ultraljudet visade att det fanns bra med vatten kvar och att flödet i navelsträngen var bra.
Läkaren erbjöd sedan att hon kunder göra en hinnesvepning på mig. Det innebär att man lossar hinnorna lite vid livmodertappen. Då frigörs hormoner som kan göra så att förlossningen startar. Hon sa att det gjorde ont, men om jag ville så kunde vi pröva det.
Jag kände att det var värt ett försök, jag ville ju verkligen att bebisen skulle komma! Det är tröttsamt att behöva vänta så länge över tiden.
Mycket riktigt så gjorde det ganska ont, men jag tänkte bara att när själva förlossningen kommer igång, så gör det väldigt mycket ondare!
Efter den behandlingen så fick vi åka hem.
Eftersom vi ändå var hemifrån med barnvakt, så passade vi på att åka till Ullared. J. har aldrig varit där förut, så jag tyckte det var dags att introducera honom för detta shoppingen paradis ;-)
En liten stund efter att vi lämnat sjukhuset började jag få lite ont i magen... det vissade sig vara lite förvärkar som börjat. De kom med mellan 5 och 15 minuters mellanrum, men var inte så svåra att härda ut. Inne i varuhuset var det väl några stycken som jag kände att jag var tvungen att stanna till för att klara. Vi vandrade runt i några timmar, åt lite lunch. Det hände inte så mycket mer med värkarna, så vi åkte hem. Värkarna fortsatte hela eftermiddagen. Vid 18-tiden ringde jag förlossningen, där jag fick lugnade besked, antingen kommer det igång ordentligt i natt, eller kanske imorgon. Jag fick i alla fall snällt stanna hemma!
Vid 20.30 tog jag mig ett långt varmt härligt bad och det gjorde att värkarna avtog i frekvens, för att vara helt försvunna vid 22. Då gick jag och lade mig, för att hinna sova lite, ifall bebisen vill komma ut under natten! Jag hade då haft förvärkar under nästan hela dagen med mellanrum på 5 till 15 minuter. Det var skönt att få vila lite!!