Så var det då dags att jobba lite igen efter långa sjukdomstiden. Jag bad att få börja en timma tidigare, för att få en bra rapport, eftersom jag inte jobbat på en månad.
Eftersom Anton simmar på fredagskväll, så kom Jonas föräldrar hit och hjälpte till med lite barnpassning. Lite senare dök även min kära systeryster upp och höll dem sällskap. Själv var jag väldigt upptagen på jobbet, en riktigt riktigt jobbig kväll. Det hade varit tungt och stressigt även utan graviditet och sjukdom...
Väl hemma fick jag en härligt pratstund med syster, innan jag var tvungen att lägga mig och sova. Naturligtvis hade jag svårt att somna, vilket jag har ibland när jag jobbat sent och börjar tidigt. Fick väl sovit några timmar i alla fall, innan klockan ringde vid 06. Jag brukar alltid tänka att: nästa natt kommer jag sova så gott, så det gör inget. En dag utan sömn fixar jag!
Lördag var jag väldigt trött, men det gick bra att jobba ändå. Såg fram emot en god natts sömn. Eftersom jag tyckte att fredagskvällen var så jobbig, så bytte jag söndagsturen och jobbade tidigt istället för sent. Så klockan fick ställas på 06 även på lördag.
Ja, tji fick jag, kan man säga... Vid elva började Isak må dåligt och kräktes, vid tolv var det Antons tur. Någonstans däremellan vaknade Viktor och ville bli omsövd. Anton, isak och Jonas bosatte sig i vardagsrummet med hinkar i högsta beredskap. Jag somnade väl vid ett-tiden igen, men sov inte så där jätte bra...
När jag kom upp på morgonen hade Jonas också börjat må illa och alla tre hade feber. Eftersom jag hade rapporten på morgonen var jag tvungen att åka, men det kändes inte bra!
Vid 9 ringde Jonas och mådde jättedåligt med feber och kräkningar, även hans föräldrar hade blivit dåliga under natten. Jag försökte få tag på en vikarie till jobbet, så jag kunde åka hem, men de som fanns att ringa, de svarade inte. Så frustrerande!!
Tillslut ringde jag syster, som ändå hade varit hemma hos oss samtidigt som alla som var sjuka. En sån lättnad när hon svarade att hon både mådde bra och kunde tänka sig att komma och hjälpa oss! Du är guld värd, verkligen!!
Så småningom var arbetsdagen slut och jag kunde åka hem, trött och sliten, men hemma!
Tyvärr fanns inga andra alternativ än att vabba idag, med hela familjen sjuk och en förhoppning om att slippa det själv! Det har gått bra hittills!!
/Sara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar