Dagen D

Dagen vi har väntat på i 9 månader. Dagen som är den beräknade födelsedagen för vårt tredje underverk.
Känns det nåt då? Svar; nej! Tror inte det blir någon bebis idag...
Bebis har bökat och stökat i magen nästan hela dagen och ibland känns det som om den har tänkt komma ut utan föregående värkarbete, men sådan tur har man väl inte!
Inte en enda liten värk har dykt upp, ännu så länge! Bara otäcka ilningar ner i benen, som nästan får benen att domna bort ibland...
Enligt barnmorskan så är det väldigt troligt att jag går över tiden även denna gången, eftersom jag gjort det de två andra gångerna!
Just nu så både jag längtar och inte längtar efter att det skall sätta igång. Jag längtar efter att sitta med en liten i famnen, men smärtan innan känns inte så lockande, men det är ju trots allt det som resulterar i en liten... Mycket dubbla känslor där!Innan har jag känt mig lite orolig för vart vi skall göra av barnen, att J. jobbar en hel timma hemifrån, hur kommer det gå? Men just nu känner jag mig ganska lugn inför situationen. Det löser sig ju! På ett eller annat sätt!
Bäst hade ju varit om det ville sätta igång i helgen, när min älskade syster finns i närheten och J. är ledig från jobbet.
Sämsta möjliga hade varit att vattnet går och jag är ensam hemma med barnen, eller att jag plötsligt får väldigt starka värkar. Hua, både fixa mig själv och barnen, kan bli jobbigt!
Men, men, man kan ju spekulera i evigheter om hur, var och när, men den som lever får se...

Bästa vänner